Idag samlas ett antal ensamkommande flyktingbarn på Världskulturmuseet i Göteborg för att uttrycka hur de blivit mottagna när de kom till Sverige. Bla kommer de själva att blogga här.
/Laila Hildingsson, temagruppen för ensamkommande flyktingbarn
Sagåsen tisdagen den 17 augusti
Hej !
Så är vi åter igång ute på Sagåsen och här kommer säsongens första rapport.
Idag var det fullt ös redan från starten då flera barn stod och knackade på så fort vi stigit in genom dörren. Så småningom hade ca 15 barn letat sig ner till oss, allt från en 6 månaders baby till flera tonåringar. Det blev alla typer av lek och aktiviteter båda ute och inne. Ute var det fotboll. badminton, andra kul bollspel och hopprep. Inne blev det frilek med dockvrån, tågbanebyggande,bilar, målning, pärlplattepyssel och inte minst kortspel.
Elisabeth Martinsen, samordnare Sagåsen
De ca 20 vuxna som kom ner deltog glatt i barnen aktiviteter eller satt ute i hallen och spelade kort.
Vad vi förstod var de flesta från Serbien.
Det var en glad och trevligt stämning under hela kvällen som avslutades med att några kvinnor hjälpte oss med städningen.
Vi som var där var Karin, Madeleine, Viveca och Elisabeth vid pennan.
För mig är det vad jag främst tar med mig hem från World Media Summit on Media for Children and Youth som hölls i Karlstad mellan den 14 och 18 juni. Och alla möten med människor från hela världen förståss! Möjliga samarbeten, inspiration… Men det är barn och ungas röster som vi verkligen kan lära oss något av. I Karlstad möttes unga människor från hela världen för att enas om viktiga frågor som rör media för och med barn och ungdomar i hela världen.
Här kommer utdrag ur ungdomarnas rekommendationer:
.
Håller ni med? Gå in och skriv under på ungdomarnas blogg: http://globalyouthmediacouncil.wordpress.com/
På torsdagen höll jag i två seminarier med utgångspunkt i filmer som unga i Hjällbo gjort. Enligt många av de barn och ungdomar som varit med i Rädda Barnens projekt spelar media en stor roll i att skapa det, av många upplevda, dåliga ryktet kring förorten. Då Global Youth Council enas om att den negativa gestaltningen är en global fråga får jag upp ögonen för hur barn och unga i hela världen påverkas av media rapporteringen. Hur kan barn och ungdomar själva vara med och påverka? Ett steg närmare är rekommendationerna och på lokal nivå den påverkanskväll på Atalante som barn och ungdomar tillsammans med Rädda Barnen anordnade på teater Atalante i november i fjol, ”Vi talar till er”. Barnens röster finns, deras kunskap finns. Det krävs lyssnande och att man som ung bli tagen på allvar.
Joana Ivarsson Vitório
På boendet för ensamkommande flyktingbarn på Orust satt vi i soffan ett helt gäng och tittade på en på en dokumentär om ett 20-tal människor från Etiopien(tror jag) som på något sätt fått Green Card i USA. Man fick följa deras förberedelser med engelskalektioner, kulturkunskap och packlistor. När dom vinkade farväl vid flygplatsen på väg mot en okänd och kanske bättre framtid satt vi, både vuxna barn och grinade. Alla har vi lämnat, men alla har inte lämnat sin familj i ett annat land för att söka asyl
Jag jobbade under flera års tid med ensamkommande barn och ungdomar som flytt till Sverige av olika skäl. Jag träffade fantastiska barn och ungdomar från hela världen och suveräna människor som jobbar med och för barnen och ungdomarna. En av dom första jag träffade på Gårevik på Orust där jag bl.a. arbetade var Aster som flydde från Eritrea tillsammans med sin syster Selam. Aster var 17 och Selam 13.
Jag ringde upp Aster som nu är 23 år och utbildar sig till fritidsledare och ställde 5 snabba frågor kring hur hon upplevde den första tiden i Sverige:
1.Vad var dina dina första intryck av Sverige och människorna?
Aster: Jag tyckte Sverige var ett kallt land, jag kom mitt i vintern med snö och allt. Tänk hur det känns att som afrikan från ett varmt land landa i snö för första gången i ditt liv, Hahaha! Tyvärr tyckte jag människorna också kändes kalla och livlösa.
2. Vilka förväntningar bar du med dig till Sverige?
Aster: Jag hade inga förväntningar, jag visste inte att landet fanns så det var ett äventyr. Jag hoppades på ett hem och en ljusare framtid förstås.
3. Vad var svårast under de första åren?
Aster: MATEN först och främst, gick ner 10 kilo det första året! Att vänja sig vid det svenska samhället tog också tid.
4. Vad kan Sverige göra för att underlätta och förbättra mottagandet av barn och ungdomar som flyr ensamma?
Aster: Jag tycker vårt hem skulle varit närmare Göteborg för vi missade en massa grejer som vi borde upplevt tillsammans med andra jämnåriga. Det var inte lätt att skaffa vänner utanför boendet och de svenska ungdomarna vi mötte var inte alltid de snällaste. Jag kan förstå att det inte är lätt att ta kontakt men jag trodde att det skulle gå smidigare att få kontakt med dom “därute”
5. Vilka människor i Sverige har betytt mycket för dig? Varför?
Aster: Boendepersonalen, alltså dom hjälpte oss igenom den svåraste perioden i vårat liv. Jag uppskattar dom verkligen för dom jobbade med ett hjärta fullt av kärlek till oss! Det är därför jag vill jobba på ett barnhem likt vårat första hem i Sverige. Så att jag förhoppningsvis kan ge samma kärlek till andra barn!
Tack Aster!
Rädda Barnens temagrupp för ensamkommande flyktingbarn i Göteborg kommer anordna en mötesplats för barn och ungdomar kring hur dom upplevde mottagandet. Rädda Barnen vill lyssna in deras röster för att kunna föra in deras behov och tankar i beslut som rör ensamkommande. Vi kommer då fortsätta lyssna in erfarenheter som Asters för att kunna påverka kommuner och andra myndigheter till ett ännu bättre mottagande i Sverige! Har du kommit ensam till Sverige, vad har du för erfarenheter?
Linus Torgeby aka Artikel 55
Skolans värld är stor och kan ibland verka övermäktig. Det händer många saker samtidigt och det handlar inte bara om att lära ut och lära in. Det handlar också om att leva och utvecklas och få lov till det. Vissa barn har inte råd att åka med på skolresor, andra kan inte ta sig in i skolan på grund av att det inte finns en ramp att använda för den som är rullstolsbunden. För andra barn är skolan en fristad, kanske blir de misshandlade hemma eller har en förälder som missbrukar, då är skolan ett ställe att andas ut på och få vara sig själv på utan att oroa sig. Vissa barn vill inte gå till skolan alls på grund av bland annat diskriminering, trakasserier och andra kränkande behandlingar så som mobbning.
Om vi vuxna tycker att skolans värld är komplicerad, hur känner då våra barn?
Ett nyhetsbrev med fokus på skolfrågor i Region Väst skickas ut två gånger per år och premiären var nu i juni. Nyhetsbrevet kan du läsa på vår medlemsportal eller vill du få det till din e-post skickar du ett mail till annika.karlsson@rb.se . Vill du bidra till innehållet skickar du texten till samma e-post adress.
Välkomna att göra ett slag för barnen och skolan!
Hälsar
Annika på tåget mot Göteborg
Intervjuer med idrottsstjärnor är ju sällan så jättespännande eller inspirerande. Ofta blir det slitna uttryck som varvas: vi tar en match i taget, bollen är rund, domaren var sådär, bara att bryta ihop och komma igen osv. Lilla Sportspegelns intervjuer är ju helt klart dom roligaste inom branschen.
Henke Larsson inledde ju nästa alla svar med ett “Näääeee, men jaug”, trots att han skulle berätta om en seger eller ett snyggt mål han gjort.
En dag kom jag på att jag inför vissa frågor förvandlas till Henke Larsson. Förvandlingen sker när frågorna kommer från barn (främst mina egna). Vad konstigt! Lite som att när barn frågar nåt är det oftast:
a) Omöjligt Typ: Kan inte vi köpa en schimpans?
b) Tar för mycket tid Typ: Kan vi bygga en koja över hela vardagsrummet?
c) Inte är viktigt Typ: Kan du titta på 13 nya tricks på cykeln?
Alla dom här frågorna är ju väldigt festliga och behöver inte alla besvaras med ett: Nääee! Men när barn frågar något känner vi nog att det är lika bra att som Henke Larsson säkra upp med ett Nääe först, eller? Undrar varför.
Rädda Barnens valkampanj handlar ju om att säga Ja! till att ta emot ensamkommande flyktingbarn i alla kommuner i Sverige och att dom som tar emot ska fortsätta att säga ja till bra förslag kring mottagandet. Jag tror att mottagande av flyktingar ibland reaktivt framkallar ett nej, som många inte heller förstår vart det kommer från.
Livet blir lite roligare och överraskande med Ja istället för nej. Tänk att svara på frågan: Kan vi inte äta glass varje dag den här sommaren?
Linus Torgeby
aka Artikel 55
Jag blir så otroligt lycklig när jag möter en massa folk som är glada, på, gillar att mötas, vill göra nåt bra och bara har trevligt tillsammans. Helgens utbildning va så full av kärlek, kunskap, känslor och erfarenheter i en enda blandning… Underbart! Och helt slut blev man och en del hade kunnat göras annorlunda, men det gör liksom ingenting när man går därifrån med en skön känsla av att ha gjort nåt som funkar. Gött! Längtar till nästa gång… Kramar från Sara
Röster från ensamkommande ungdomar – brev till någon
Ensamkommande ungdomar skriver brev till någon. Världskulturmuseet 28 augusti.
Hej !
Jag tycker att asylsökande barnen ska få bättre ekonomi!! vad räcker 700 till? Det är klart att barn och ungdomar vill kunna göra fritids aktiviteter, idrotta, hänga med kompisr och pengarna ska räcka till kläder med. Tror ni det räcker???
Jag hade svårt med det!!!
Hej !
tycker att migratonsverkiet va så hemska med barnen att dem gav dem avslag gång på gång ,det gjorde att vi mådde inte så särkild bra under dem första åren, dem har inte förstått än varför vi har tagit det steget att lämna familjen ,kompisarna och det landet vi födda o uppväxta i ,,då e det fan nåt allvarlig bakom våran beslut ,att vi söker nåt bättre än va vi lämnade hemma .
vi e ensamma här för nån anledning va det än är så säg fan inte att vi ska tillbaka ,, vi är här för att förbättra vårat liv.