… pa 5,9 grader i Concepcionomradet. Tsunamivarning.

Det fortsatter skaka i Chile. Sjalv sitter jag just nu och vantar pa ett flyg hem till Lima fran El Salvador. I gar var jag i en by pa den salvadoranska landsbygden dar katastrofer ar vardag. I hostas drabbade orkanen Ida dem – hus skoljdes bort, skorden spolades ivag. Jag fragar dem om det varit nagot annat som drabbat dem sedan den stora jordbavningen 2001 och de som har samlats tittar forvanat pa mig.

-”Sa har ar det varje ar. Skorden spolas bort av kraftiga regn.  Bergssluttningar kommer rasandes over oss.”

Nar regnen har slutat sa kommer det hjalp men hjalp som handlar om overlevnad nar det ar varst. Det ar darfor folk i byn ar sa glada over att de denna gang inte drabbades av ett regn av nodhjalp utan fick nagot annat. Via Radda Barnen sattes det upp en barnsaker plats i skolan dar de som forlorat sina hem bodde tiden efter katastrofen. Ungdomar och mammor – papporna holl sig tveksamt undan – utbildades i att vara volontarer och organisera aktiviteter for barn men ocksa i metoder om hur man upptacker vilka barn som behover mer stod.

En av mammorna:

-”Jag umgas mycket mer med min 5 arige son nu. Jag sag hur glad han var av att umgas med andra barn och leka tillsammans. Det var inte nagot jag tankte pa innan men nu ser jag saker pa ett annat vis.”

De barnsakra platserna ar nu stangda. Skolorna har oppnat. Och da ar det dags for nasta steg. Just nu sitter 30 utbildningsministeriebyrakrater pa skolbanken. De ar fran hela landet. De lar sig hur man ska organisera barnsakra platser efter en katastrof. Sa nasta gang orkanen kommer, eller jordskalvet, eller vulkanutbrottet  – da ar det myndigheterna som satter upp barnsakra platser – sa barn far en stabilitet nar marken gungar under fotterna. Da ardet deras tur. Vi har visat vagen. Nasta gang ar det vi som kontrollerar om de gor vad de lovar.