I en katastrof behövs massor av arbetskraft. Alltifrån människor som snabbt och effektivt kan bära hundratals 40 kilos säckar med mjöl i 45-gradig värme, till vältutbildade människor som kan det lokala språket, känner till sedvänjorna och som kan börja i morgon och jobba under en kort period, kanske tre månader, kanske sex månader.
Personalansvarige på våra fältkontor anställer folk stup i ett, dessa tider när katastrof-arbetets grund börjar sätta sig. Till exempel 30 stycken ”by-mobiliserare” som ska jobba med våra tio nyöp
pnade barnsäkra platser, Child friendly spaces.
Jag översätter community mobilizer till by-mobiliserare, någon som har en bättre översättning, säg till! Men deras uppgift är att vara bron mellan Rädda Barnen och våra intentioner om hur barnen ska tas om hand i en katastrof, och med själva bygemenskapen, som inte känner till att våra teorier och har vår kunskap.
Har vi inte byn med oss kan vi inte öppna några barnsäkra platser. Inga föräldrar kommer att låta sina barn få komma till oss om föräldrarna inte känner sig trygga med vad som händer på de barnsäkra platserna. Rätt rimligt.
By-mobiliserarna jobbar också på de barnsäkra platserna med barnen. Ibland tycker jag de är hjältar. Med små resurser och många barn lyckas de ändå på något vis se barns enskilda behov i katastrofer. Heja dem!
Jag är på väg ut för att besöka våra hälsocentraler, men vår skjuts är försenad och under tiden har jag smitit in på en två-dagar utbildning av nyrekryterade by-mobiliserare. Ungefär lika många män som kvinnor, mellan 25 och 30 sitter de här och ska snabbt få lära sig om hur barn uppträder i katastrofer när de är stressade, rädda, oroliga och hur det tar sig i uttryck.
Behovet att barnsäkra platser är enormt, vi har hittills lyckats finansiera 10 procent och är alltså på väg att öppna tio stycken. Vi skulle behöva öppna 100 stycken. 90 fattas. Så fort vi får tillräckligt med pengar kan det göras.
Rädda Barnen behöver mer pengar till denna katastrof! Ett hygienkit, som du ser på bilden, kostar 30 dollar att köpa in, dvs 224 kronor. Vi har distribuerat tusentals sådana och vi behöver distribuera tusentals till. Stöd vårt katastrofarbete i Pakistan. Skänk 200 kr genom att smsa BARN till 72 950. Tack.
/Kristina Granqvist, Multan, Punjab, Pakistan
Korta rader innan jag måste vidare. Jag har varit på ett Child Protection-center (barnvänliga platser som Rädda BArnen nu sätter upp) i en mycket avlägsen by på andra sidan Swatfloden. Jag har träffat barn som för söker ta sig vidare efter översvämningarna. 
I Multan och ser förödelsen
Multan, Pakistan. Foto: Kristina Granqvist/Rädda Barnen
Ibland kan jag inte tro att det här händer, att det här är på riktigt. På riktigt för så många. Det är för osannolikt att så många människor ska behöva ha det på det här viset. Och kommer att få ha det även framöver. Fast jag står med ena benet i vattensörjan känns det osannolikt att det kan vara så jävligt som det är.
Här i Multan-distriktet, i Punjab, kom översvämningarna för tre veckor sen och myndigheterna beordrade då stora delar av distriktet att evakuera. 100 000-tals flydde hit till den största staden, Multan, där kaos givetvis utbröt när så många människor på kort tid samlades på ett, redan tättbefolkat ställe. Efter en vecka sa myndigheterna att det var säkert att återvända. Men till vad?
De byar jag hittills besökt är inga byar längre. Det ser ut som de råkat ut för ett jordskred. Det är lera, jord överallt, husen ligger vräkta över och under, kanske en vägg finns kvar, kanske två, vid enskilda tillfällen kanske ett helt hus, men då ser man sprickorna i fasaden, så ingen vågar gå in i huset.
Nu pratar jag om de byar där man haft tur och vattnet har runnit bort, av sig själv, vilket är ovanligt här i det väldigt platta landskapet. De flesta byar som blivit drabbade står vattnet kvar, ibland metervis högt.
Byborna som kommit tillbaka från Multan försöker bosätta sig där det finns en torr plats, ofta vid vägarna. Småbarn leker i solen bland flugorna medan den tunga trafiken kör fort förbi.
FN säger att 1,4 miljoner hus antingen är förstörda eller skadade. Just nu delar Rädda Barnen ut 3 000 tält-kit till de mest utsatta familjerna i områdena runt om Multan. Ett tält-kit består av förutom tältet, 2 filtar, 1 hink och 1 plastdunk.
Varje sådant här tält-kit kostar 90 dollar att köpa in, ungefär 720 kronor. Ju mer pengar vi får in, desto fler tält-kit kan vi köpa och ge till de som mest behöver det. Så enkelt är det.
Kristina Granqvist, Multan Pakistan